Var står jag nu?
Hur många tankar går det inte genom huvudet varje dag kring varje barn? Följde jag upp vårt samtal? Fick hen utmaningen hen bad om? Publicerades kunskapen i bloggen? Har alla fått jobba mot sina individuella mål denna veckan? Var står vi nu i processen i vårt utvecklingsarbete, Inflytande och fysisk lärmiljö?
Mina tankar har under kursens gång fått en riktning där eleverna delaktighet är mer i fokus och hur vi dokumenterar är mer centralt. Att vi börjat arbeta med Unikum underlättar dokumentationen och blir lättare tillgänglig för föräldrar både i elevernas loggar och klassens blogg. Här finns elevernas individuella mål vilka de systematiskt arbetar med vid olika pass i veckan och här (i bloggen) finns också klassens mål angående den fysiska lärmiljön och hur de vill utveckla denna. Under julen samlar vi in alla tomflaskor som blir kvar efter alla kalas, detta är en del i vårt entreprenöriella lärande där vi försöker hitta vägar att lösa de utmaningar vi ställs inför, för att t.ex. något av våra önskemål om ett akvarium eller TV-spel kan bli verklighet i vårt klassrum. Genom att på fritids frågat vår rektor om att måla om stora lekrummet har vi gått ett steg framåt i demokratiprocessen och hur man praktiskt går tillväga för att jobba mot kollektiva önskningar. Rummet doftar nu av målarfärg och vi hjälps åt med att forma innehållet i rummet utifrån vad som vill göras där. Men nu upptäcker jag att barnen inte riktigt förstår att de varit delaktiga och haft inflytande, de kan inte uttrycka det i ord. Det krävs goda samtal för att förtydliga och hjälpa eleverna att förstå sin delaktighet och att de genom att dokumentera får syn på vad de varit med och påverkat och gjort i processen. Mitt förhållningssätt behöver bli än mer tydligt och i kommunikationen hela tiden se till att använda ord och begrepp för att barnen ska övergå till detta andra språk samt kunna uttrycka sig med hjälp av detta. Kollegiala samtal hade också varit hjälpsamt, det får jag föra vidare till vårens arbetslagsmöte. Nästa steg med eleverna är hur vi kan få deras analoga portfolios att bli digitala i Unikum.

Agnetas Podradio- Pedagogisk dokumentation

Kollegialt lärande

Efter att ha läst boken  "Vad sägs om mig" Är det framförallt en sak jag känner brister i mitt arbete och det är den gemensamma reflektionen kring arbetet med eleverna. Både för att det blivit tydligare för mig att undervisningen kan bli så mycket bättre när fler tänker runt det som skett och sagts och dessutom kan vi problematisera tillsammans över hur vi på ett tydligare sätt gör barnen delaktiga och vad vi dokumenterar om dem. Med utvecklade samtal av den här typen skulle jag bättre få syn på mig själv och mitt förhållningssätt till barnen.

Vad berättas om mig? Bente Svenning

I kursen pedagogisk dokumentation med IKT stöd läser jag nu en bok av Bente Svenning. Den heter ”Vad berättas om mig?” och behandlar bl.a. begreppen barnperspektivet och barns perspektiv. Hon skriver bl.a. att i den pedagogiska dokumentationen har dialogen en central plats. Hon refererar till Lenz Taguchi som skriver: ”Pedagogisk dokumentation är ett kollektivt arbetsverktyg som bygger på ett gemensamt reflektionsarbete barnen emellan och pedagoger emellan” (2003:15). Jag tänker utifrån detta på vårt arbetssätt att den dokumentation vi tillsammans för en dialog kring är dels barnens teckningar och tankar, dels intervjun i vilken vi kan få syn på elevernas tankar som berikar de vuxnas förgivet tagande och får ett bredare underlag att jobba vidare med. Det har blivit tydligare för mig att av respekt för barnen alltid tillfråga dem innan jag delar deras dokumentation med andra, oavsett om det är internt eller externt.

Vår skola bedriver ett utvecklingsarbete om lärmiljö och inflytande. Utifrån elevernas tankar om vad de behöver för att lära och må bra ska vi i vår klass undersöka om detta ett: ligger i linje med styrdokumenten och två: om vi rent praktiskt kan genomföra det.

Jag tänker att den dokumentation vi samlar på oss, teckningar, text och inspelade samtal, ligger till grund för analys och reflektion med både elever och vuxnas med syftet att leda arbetet framåt. I denna text beskriver jag vårt arbete så här långt med några referenser från Bente Svennings bok för att koppla ihop praktik och teori.

Efter att jag med hjälp av elevernas teckningar sammanställt deras önskemål såg listan ut som följer:

X  Bokstäver

X Böcker så att jag kan lära mig läsa

Siffror så att jag kan svara på mattefrågor.11

(Timglas så att man kan mäta tid.)

X Mat

X Bord och stolar

X Lådor att ha mina saker i

X Bokhylla till faktaböcker och sagoböcker

X Klippa

/ Baka 111111

X Dator och IPad

/ (Det ska vara fint, mysigt och intressant.)

/Ett akvarium.11111

X TV

X En fröken

X Glasögon så att jag ser bättre

X En tavla som det visas saker på som jag kan härma

/TV-spel 11111

/ Jag behöver gosedjur om jag blir lite saknig.1

/ En hylla för fina saker.11

X Sol

X Skog, där jag kan träna min kropp

X Rast och frisk luft

X Pärlor och pysselmaterial

/(Ett färgglatt klassrum.)

Med eleverna kopplar jag tillbaka till deras önskemål, vilka läses upp i Skolstil 2. –Det ville jag! –Det ritade jag! Ropar barnen när de hör sina val. Kryssen i listan betyder att eleverna upplever att detta har vi redan i tillräcklig grad och snedstrecken vill de arbeta vidare med. Som pedagog avgör jag att det blir för många olika saker att fokusera på så genom omröstning väljer vi ut tre saker genom att barnen får göra två val. Svennings skriver att:” Barns rätt till medverkan enligt barnkonventionen och barnomsorgslagen innebär att barnen ska ges möjlighet att göra sig hörda, men det är inte någon naturlig konsekvens att vuxna därmed får mindre ansvar. Många anser tvärtom att betoningen på medverkan främjar viktiga ansvarsfrågor. […] För det första får de vuxna ansvaret att lyssna på barnen och kan inte hävda att det endast är de vuxnas åsikter som ska räknas. För det andra måste de vuxna ta på sig ansvaret att bedöma hur mycket inflytande som är rimligt, betydelsefullt och/ eller försvarligt att ge varje barn i olika situationer”
 (s. 58).

Vi sätter streck för varje val och resultatet blir :

Baka, sex röster

Akvarium, fem röster

TV- spel, fem röster

De övriga valen får vila under tiden vi fördjupar oss i dessa tre såvida inte något av de övriga passar bättre i de LPP vi ska skriva inom lärmiljö och inflytande tillsammans med GR.

Här befinner vi oss nu: Utav dessa tre förslag har barnen nu fått rita det val som de prioriterar och skriva ner vad de tror att de lär sig genom att jobba med detta val. På så sätt tänker jag att vi kommer att jobba i tre grupper med de olika valen. 

Två av barnen har blivit intervjuade av mig för att jag ska förstå mer hur eleverna tänker. Bente Svennings belyser i sin bok barnperspektivet, dvs den vuxnes perspektiv och förståelse av barnet och dess intentioner och barnets eget perspektiv, dvs barnets perspektiv utifrån dess kunskaper och erfarenheter (s.45).

När jag lyssnar på barnens svar i intervjun upptäcker jag att de till viss del har andra tankar än jag om vårt arbete, tex. faller de tillbaka på önskemål om siffror och matematik. Jag funderar på om jag kan koppla ihop det med mina tankar om bakning som ett praktiskt verktyg för ökad matematisk kunskap. Flickan i intervjun nämner förutom vikten av att kunna läsa recept att man måste lära sig om mått. Att man kan lära sig både bokstäver och siffror genom TV-spel får jag veta och genom att införskaffa ett akvarium kan vi lära oss om hur fiskar lever och hur deras skelett ser ut. Allt detta inom ramen för målen i läroplanen . I intervjun kommer det även fram att det är viktigt för barnen att få ett färgglatt klassrum och hur det skulle kunna gå till att göra det. Mitt mål är nu att barnen i de olika grupperna ska utmanas att se kopplingar till dessa lärandemål och förstå att de är delaktiga och har inflytande över sin skolsituation. Jag hoppas och har som intention att möta dem i deras tankar och lära oss nya saker på vägen oavsett om vi kan uppnå våra önskningar eller inte.

Pedagogisk dokumentation - Vad, hur och varför?

Varför

För att säkerställa måluppfyllelsen för de nationella målen enligt styrdokumenten inom skola/ förskola krävs ett systematiskt kvalitetsarbete. Detta innebär enligt Skollagen ” att alla som arbetar i förskolan, skolan och vuxenutbildningen systematiskt och kontinuerligt följer upp verksamheten, analyserar resultaten i förhållande till de nationella målen och utifrån det planerar och utvecklar utbildningen ” (http://skolverket.se/skolutveckling/kvalitetsarbete  140920). Skollagen påbjuder att kvalitetsarbete på enhetsnivå ska inkludera såväl lärare som elever och föräldrar vilket ställer krav på den dokumentation som föregår denna kvalitetssäkring.  ”6 § Det systematiska kvalitetsarbetet enligt 3 och 4 §§ ska dokumenteras” (SFS 2010:800).  I fortlöpande samtal med eleverna reflekterar man över det som görs och vad eleverna utvecklar för kunskaper men själva dokumenterandet brister. Eleverna har sina portfolios eller liknande verktyg som synliggör lärandet och visar en del av den utveckling som sker, men pedagogens dokumentation finns ofta i huvudet i form av tankar och minnen eller i olika pärmar och mappar. Detta behöver systematiseras och ett verktyg som garanterar elevinflytande och gemensam reflektion menar Taguchi (s.95), är pedagogisk dokumentation vilket ligger till grund för analysen i det systematiska kvalitetsarbetet (se fig.1). Det finns hos många pedagoger, en stark önskan att arbeta mer intensivt och på allvar med barns delaktighet och inflytande.  När personalen utgår från barnens och elevernas förutsättningar, behov och intressen läggs grunden för deras inflytande. ”Barn och elever är viktiga resurser i arbetet med att planera, följa upp och utveckla verksamheten” (Allmänna råd, systematiskt kvalitets arbete). Lenz Taguchi (2013) menar att "pedagogisk dokumentation inte endast kommit att handla om att synliggöra barns kompetenser och kunskaper för vuxna, utan framförallt för att barnen tillsammans med varandra och vuxna på ett rutinmässigt sätt kan ingå i praktiker där de förstår sig själva som aktiva och meningsfulla medskapare av sin egen och andras kunskap om världen". Då valda delar av verksamheten observeras och dokumenteras kan vi genom en djupare analys och reflektion få syn på vad det är för förhållningssätt och kunskapssyn vi just nu praktiserar i vår pedagogiska praktik. Genom pedagogisk dokumentation, reflektion och teori får vi möjlighet att tillsammans med eleven komma mycket nära och se detaljerna från praktiken men också att få distans genom de kollegiala samtalen i arbetslagen. Lenz Taguchi menar att dokumentationen blir pedagogisk eftersom den får konsekvenser för vårt fortsatta arbete (s. 13). Det är djupet och analysen som är det viktiga, inte mängden dokumentation. Arbetslaget behöver diskutera de olika sekvenserna och kritiskt granska dokumentationen och det är just det som gör dokumentationen pedagogisk. Hur går/ gick arbetet?  Vad behöver vi utveckla i arbetslaget? Vad kan vi bli bättre på? Vad har vi missat?

Trots att pedagogisk dokumentation synes vara ett gott verktyg för att säkerställa kvalitet på undervisning och systematiskt kvalitetsarbete lyser arbetssättet med sin frånvaro ute i verksamheterna. Hur kommer detta sig? En anledning kan vara ett bristande ledarskap där krav inte ställs på personal att dokumentera sin verksamhet. En annan anledning kan vara att det är ett tidskrävande arbete, framförallt inledningsvis. En tredje anledning är eventuellt att verktyget är relativt okänt för merparten inom skolvärden liksom nyttan och effekten av systematiskt kvalitetsarbete i stort.

Vad

Skolinspektionen har konstaterat att stora mängder dokumentation samlas in, men det är svårt att analysera det och dra lärdom av det.  ”Pedagogisk dokumentation är ett arbetsverktyg som kan användas för att följa upp, utvärdera och utveckla verksamheten. Det handlar om att dokumentera det som händer mellan barn, vuxna och miljön i verksamheten, till exempel med hjälp av kamera och film eller penna och papper. I analysen av dokumentationen får man syn på hur man kan utveckla verksamheten vidare” (http://www.skolverket.se/laroplaner-amnen-och-kurser/forskola/stod-i-arbetet/pedagogisk-dokumentation, 141001). Pedagogisk dokumentation betyder att utifrån dokumentation från verksamheten utveckla planeringar och undervisning som möter eleverna i deras nuvarande förståelse mot fördjupad kunskap och förståelse. Utvalda arbetsområde dokumenteras fortlöpande i bild, text eller media för att senare kunna reflekteras och analyseras och lägga grund för att utveckla arbetet vidare. Det handlar om ett förhållningssätt där dokumentation av arbete ligger som grund för enskild och gemensam reflektion, elever/pedagog, pedagog/ arbetslag, över vad som skett och förståtts samt att fånga upp vilka frågeställningar och intressen som ligger till grund för det fortsatta arbetet vid ny planering. Detta kan ses som ett konstruktionistiskt förhållningssätt vilket innebär att man inte bara är intresserad av att dokumentera vilken vardagsförståelse barnen har, utan man är också intresserad av att barnen ska få gå vidare och formulera egna problemställningar att utforska. ”Den konstruktivistiska pedagogen har ett önskvärt och bestämt kunskapsinnehåll och kunskapsmål i sikte när hen sätter igång ett lärande projekt med barnen och dokumenterar de individuella barnens tankekonstruktioner för att veta var de befinner sig, för att därefter kunna fatta beslut om hur hen behöver utmana dem vidare i relation till deras kunskapsnivå” (Lenz Taguchi s. 95).  

Pedagogisk dokumentation är ett förhållningssätt som bör löpa som en röd tråd genom verksamheten i ömsesidig kommunikation mellan elever, pedagog och kollegor. Den kan med fördel användas såväl i undervisningssituationer som i mer övergripande arbetsområden exempelvis i värdegrundsarbete, måluppfyllelse eller utvecklingsarbeten. Det gäller att använda de för ändamålet bästa glasögonen.

Hur?

Det är viktigt att utgå från elevernas tankar och förståelse om skolan och dess innehåll så att de känner sig delaktiga och motiverade i det som görs. Loris Malaguzzi talar om ”en relation mellan barn och vuxna med hjälp av metaforen om att ta emot bollen som barnet kastar och kasta tillbaka den på ett sådant sätt att det fortfarande vill vara med i spelet ”( a.a. s.110).  I praktiken betyder det att eleverna i samtal med kamrater och pedagog berättar vad de vill lära sig, vad de förstått/ gjort och vilka förväntningar de har, vad de vill förstå mer. Kamrat samtalen är mycket betydelsefulla eftersom, menar Taguchi  att ”De råd som barnen ger varandra är oftare bättre, för att de är närmare barnens eget sätt att tänka” (a.a. s.113).

Självkänsla och självförtroende växer då barnen får förtroende, uppskattning och bekräftelse för sina tankar och idéer. I dialogens återkoppling till ämnet sker mellan elever och pedagog en formativ bedömning som ger värdefull information, till båda parter, som i sin tur påverkar undervisningens kvalitet. Genom dialogen skapas tillit då pedagogerna inte bara ge varandra utan även barnen ansvar och makt över sitt ett lärande. ”Barnen måste våga tro på sina egna teorier, men också våga förkasta dem” a.a.108).

Mycket av den vardagliga reflektionen sker i stunden, i mötet med elevers kommentarer, alster eller uttryck. Genom att reflektera kan vi få syn på sådant som förvånar och förstå det komplexa. Elevernas del i reflektionen gör deras tankar, känslor och lärande synligt så att även deras förståelse ligger till grund för den fortsatta planeringen. Ett centralt syfte med reflektion är att utveckla sin kompetens ur sin egen vardag och börja förstå varför man handlar som man gör. Den nya läroplanen betonar vikten av att vår syn på barnet utvecklas mot att se det kompetenta och nyfikna barnet, som är i stånd att aktivt konstruera sin kunskap.

Den djupare reflektionen, den djupare analysen av dokumentationen, sker inledningsvis oftast i enskildhet och blir därför relativt oproblematiserad. Det är personliga tolkningar som görs synliga och den egna förståelsen som kommer i fokus. Därför blir det viktigt att med hjälp av arbetslaget, i kollegiala lärsituationer, dekonstruera informationen, upptäcka att det blir tydligt att med fler ögon ser vi olika saker på olika sätt och mer kan tolkas in i dokumentationen, fler möjligheter öppnar sig vid fortsatt planering och utmaningarna blir mer omfattande/individ-ualiserade. Enligt Habermas teori är dekonstruktion en process som förenklat uttryckt innebär att man först synliggör det man tänker, och sedan försöker förstå vad som informerar detta tänkande. Därefter försöker man förskjuta och förändra sitt tänkande och upptäcka flera sätt att förstå (Åberg, Taguchi s.144). I det kollegiala samtalen kan vi tillsammans få syn på vårt förhållningssätt, vår barnsyn, vår kunskapssyn och på det som först inte var uppenbart. Thomas Koppfeldt menar att ”För att reflektionen ska bli det vi syftar till måste den röra oss i riktning bort från vaneseende och enögdhet” (s.127). I samtalet förs resonemanget framåt och fördjupar eller breddar det. Kollegialt lärande innebär att ”kollegor, med stöd av handledning, systematiskt formulerar problem, observerar och ger varandra feedback på utförandet av olika uppgifter (Allmänna råd systematiskt kvalitets arbete).

Fig 1. Exempel på systematiskt kvalitetsarbete med hjälp av pedagogisk dokumentation.