Summering av kursen i Pedagogisk dokumentation med IKT stöd.

Kursen i pedagogisk dokumentation med IKT stöd har för mig bidragit till en ökad kunskap om olika verktyg för optimala förutsättningar för elevens lärande samt utveckling av undervisning och verksamhet. Det jag främst tänker på är pedagogisk dokumentation och portfolio, och de reflektioner och analyser som här hör till, som verktyg i ett systematiskt kvalitetsarbete. De digitala verktygen var inte nya för mig men jag har hanterat nya sätt att använda dessa i dokumentationen, främst då podcasten. Att spela in det som sägs ger, förutom intresserade elever, möjlighet till att tillsammans reflektera över vad som sagts både med eleverna och kollegorna. Tidigare har jag oftast analyserat och reflekterat på min egen kammare. Emsheimer, Hansson, Koppfeldt (2005 ), menar att en vital del av reflektions-processen som lärprocess syftar till att sammanföra element som inte omedelbart visar sig tillsammans. Vi kan tillsammans göra fler synvändor än de som framträder vid den enskilda reflektionen.

         Min erfarenhet är att personalen upplever de kollegiala samtalen viktiga och givande men känner sig stressade över att det är så mycket vi ska hinna med på våra möten. Det har därför varit bra för oss av vi strukturerat upp våra möten och lagt en agenda över terminen för att verkligen göra det som känns angeläget och är viktiga måsten. Vi har även skapat en samtals mall som ska kunna användas vid olika typer av möten. Mallen innehåller rubriker som omfattar; Uppföljning av förra mötet, Dagens möte, Information mellan grupper, Elevhälsoarbete, Reflektion/analys av dagens möte (Tankar, känslor), Inför nästa träff;Uppgift:, Beslut samt nästa mötes samtalsledare och dokumentatatör.

         Det har alltid varit viktigt för mig att i undervisningen lyssna in eleverna för att få dem delaktighet och ha inflytande över sin skolgång. Bästa möjliga lärande sker i en miljö där det finns ett tydligt ledarskap, menar Hattie (2009), och att genom eleven kan påverka hur hen lär samt kan visa sina kunskaper motiverar till goda arbetsinsatser. Jag vill visa eleverna tillit genom trovärdighet, återkoppling, och nyfikenhet, där mina krav går hand i hand med deras förmåga till ansvar över sina insatser.

         Ledarskapet är vad jag nu vill ytterligare utveckla för att än mer förstå hur min undervisning och mitt förhållningssätt till eleverna kan bidra till deras förståelse av vad och varför vi behöver de kunskaper som läroplanen innefattar. I min roll som utvecklingspedagog och process ledare kommer jag att i arbetslaget driva arbetet med betydelsen av delaktighet och inflytande samt lyfta portfolio och pedagogisk dokumentation för att undersöka om detta kan vara verktyg för ett hos oss bättre systematiskt kvalitetsarbete än det vi har idag. Vi jobbar idag med att utveckla våra LPP i olika temaområde och jag kan se dessa likväl som portfolion som utgångspunkt för den pedagogiska dokumentationen och för kollegiala samtal.

Var står jag nu?
Hur många tankar går det inte genom huvudet varje dag kring varje barn? Följde jag upp vårt samtal? Fick hen utmaningen hen bad om? Publicerades kunskapen i bloggen? Har alla fått jobba mot sina individuella mål denna veckan? Var står vi nu i processen i vårt utvecklingsarbete, Inflytande och fysisk lärmiljö?
Mina tankar har under kursens gång fått en riktning där eleverna delaktighet är mer i fokus och hur vi dokumenterar är mer centralt. Att vi börjat arbeta med Unikum underlättar dokumentationen och blir lättare tillgänglig för föräldrar både i elevernas loggar och klassens blogg. Här finns elevernas individuella mål vilka de systematiskt arbetar med vid olika pass i veckan och här (i bloggen) finns också klassens mål angående den fysiska lärmiljön och hur de vill utveckla denna. Under julen samlar vi in alla tomflaskor som blir kvar efter alla kalas, detta är en del i vårt entreprenöriella lärande där vi försöker hitta vägar att lösa de utmaningar vi ställs inför, för att t.ex. något av våra önskemål om ett akvarium eller TV-spel kan bli verklighet i vårt klassrum. Genom att på fritids frågat vår rektor om att måla om stora lekrummet har vi gått ett steg framåt i demokratiprocessen och hur man praktiskt går tillväga för att jobba mot kollektiva önskningar. Rummet doftar nu av målarfärg och vi hjälps åt med att forma innehållet i rummet utifrån vad som vill göras där. Men nu upptäcker jag att barnen inte riktigt förstår att de varit delaktiga och haft inflytande, de kan inte uttrycka det i ord. Det krävs goda samtal för att förtydliga och hjälpa eleverna att förstå sin delaktighet och att de genom att dokumentera får syn på vad de varit med och påverkat och gjort i processen. Mitt förhållningssätt behöver bli än mer tydligt och i kommunikationen hela tiden se till att använda ord och begrepp för att barnen ska övergå till detta andra språk samt kunna uttrycka sig med hjälp av detta. Kollegiala samtal hade också varit hjälpsamt, det får jag föra vidare till vårens arbetslagsmöte. Nästa steg med eleverna är hur vi kan få deras analoga portfolios att bli digitala i Unikum.

Kollegialt lärande

Efter att ha läst boken  "Vad sägs om mig" Är det framförallt en sak jag känner brister i mitt arbete och det är den gemensamma reflektionen kring arbetet med eleverna. Både för att det blivit tydligare för mig att undervisningen kan bli så mycket bättre när fler tänker runt det som skett och sagts och dessutom kan vi problematisera tillsammans över hur vi på ett tydligare sätt gör barnen delaktiga och vad vi dokumenterar om dem. Med utvecklade samtal av den här typen skulle jag bättre få syn på mig själv och mitt förhållningssätt till barnen.

Vad berättas om mig? Bente Svenning

I kursen pedagogisk dokumentation med IKT stöd läser jag nu en bok av Bente Svenning. Den heter ”Vad berättas om mig?” och behandlar bl.a. begreppen barnperspektivet och barns perspektiv. Hon skriver bl.a. att i den pedagogiska dokumentationen har dialogen en central plats. Hon refererar till Lenz Taguchi som skriver: ”Pedagogisk dokumentation är ett kollektivt arbetsverktyg som bygger på ett gemensamt reflektionsarbete barnen emellan och pedagoger emellan” (2003:15). Jag tänker utifrån detta på vårt arbetssätt att den dokumentation vi tillsammans för en dialog kring är dels barnens teckningar och tankar, dels intervjun i vilken vi kan få syn på elevernas tankar som berikar de vuxnas förgivet tagande och får ett bredare underlag att jobba vidare med. Det har blivit tydligare för mig att av respekt för barnen alltid tillfråga dem innan jag delar deras dokumentation med andra, oavsett om det är internt eller externt.

Vår skola bedriver ett utvecklingsarbete om lärmiljö och inflytande. Utifrån elevernas tankar om vad de behöver för att lära och må bra ska vi i vår klass undersöka om detta ett: ligger i linje med styrdokumenten och två: om vi rent praktiskt kan genomföra det.

Jag tänker att den dokumentation vi samlar på oss, teckningar, text och inspelade samtal, ligger till grund för analys och reflektion med både elever och vuxnas med syftet att leda arbetet framåt. I denna text beskriver jag vårt arbete så här långt med några referenser från Bente Svennings bok för att koppla ihop praktik och teori.

Efter att jag med hjälp av elevernas teckningar sammanställt deras önskemål såg listan ut som följer:

X  Bokstäver

X Böcker så att jag kan lära mig läsa

Siffror så att jag kan svara på mattefrågor.11

(Timglas så att man kan mäta tid.)

X Mat

X Bord och stolar

X Lådor att ha mina saker i

X Bokhylla till faktaböcker och sagoböcker

X Klippa

/ Baka 111111

X Dator och IPad

/ (Det ska vara fint, mysigt och intressant.)

/Ett akvarium.11111

X TV

X En fröken

X Glasögon så att jag ser bättre

X En tavla som det visas saker på som jag kan härma

/TV-spel 11111

/ Jag behöver gosedjur om jag blir lite saknig.1

/ En hylla för fina saker.11

X Sol

X Skog, där jag kan träna min kropp

X Rast och frisk luft

X Pärlor och pysselmaterial

/(Ett färgglatt klassrum.)

Med eleverna kopplar jag tillbaka till deras önskemål, vilka läses upp i Skolstil 2. –Det ville jag! –Det ritade jag! Ropar barnen när de hör sina val. Kryssen i listan betyder att eleverna upplever att detta har vi redan i tillräcklig grad och snedstrecken vill de arbeta vidare med. Som pedagog avgör jag att det blir för många olika saker att fokusera på så genom omröstning väljer vi ut tre saker genom att barnen får göra två val. Svennings skriver att:” Barns rätt till medverkan enligt barnkonventionen och barnomsorgslagen innebär att barnen ska ges möjlighet att göra sig hörda, men det är inte någon naturlig konsekvens att vuxna därmed får mindre ansvar. Många anser tvärtom att betoningen på medverkan främjar viktiga ansvarsfrågor. […] För det första får de vuxna ansvaret att lyssna på barnen och kan inte hävda att det endast är de vuxnas åsikter som ska räknas. För det andra måste de vuxna ta på sig ansvaret att bedöma hur mycket inflytande som är rimligt, betydelsefullt och/ eller försvarligt att ge varje barn i olika situationer”
 (s. 58).

Vi sätter streck för varje val och resultatet blir :

Baka, sex röster

Akvarium, fem röster

TV- spel, fem röster

De övriga valen får vila under tiden vi fördjupar oss i dessa tre såvida inte något av de övriga passar bättre i de LPP vi ska skriva inom lärmiljö och inflytande tillsammans med GR.

Här befinner vi oss nu: Utav dessa tre förslag har barnen nu fått rita det val som de prioriterar och skriva ner vad de tror att de lär sig genom att jobba med detta val. På så sätt tänker jag att vi kommer att jobba i tre grupper med de olika valen. 

Två av barnen har blivit intervjuade av mig för att jag ska förstå mer hur eleverna tänker. Bente Svennings belyser i sin bok barnperspektivet, dvs den vuxnes perspektiv och förståelse av barnet och dess intentioner och barnets eget perspektiv, dvs barnets perspektiv utifrån dess kunskaper och erfarenheter (s.45).

När jag lyssnar på barnens svar i intervjun upptäcker jag att de till viss del har andra tankar än jag om vårt arbete, tex. faller de tillbaka på önskemål om siffror och matematik. Jag funderar på om jag kan koppla ihop det med mina tankar om bakning som ett praktiskt verktyg för ökad matematisk kunskap. Flickan i intervjun nämner förutom vikten av att kunna läsa recept att man måste lära sig om mått. Att man kan lära sig både bokstäver och siffror genom TV-spel får jag veta och genom att införskaffa ett akvarium kan vi lära oss om hur fiskar lever och hur deras skelett ser ut. Allt detta inom ramen för målen i läroplanen . I intervjun kommer det även fram att det är viktigt för barnen att få ett färgglatt klassrum och hur det skulle kunna gå till att göra det. Mitt mål är nu att barnen i de olika grupperna ska utmanas att se kopplingar till dessa lärandemål och förstå att de är delaktiga och har inflytande över sin skolsituation. Jag hoppas och har som intention att möta dem i deras tankar och lära oss nya saker på vägen oavsett om vi kan uppnå våra önskningar eller inte.

Reflektioner och tankar kring Allmänna råd systematiskt kvalitetsarbete

Så tydligt det blir hur utvecklingsarbete med systematisk dokumentation kan knyta samman planering, genomförande, uppföljning och analys i denna skrift.

Jag har länge, i mitt arbete, saknat systematiken på så sätt att analysen/ utvärderingen faktiskt legat till grund för den fortsatta planeringen. Planerar gör vi, ibland snabbt i tanken, ibland vid kaffeautomaten där vi träffar en samverkande pedagog, ibland mer omfattande genom pedagogiska lokala planeringar där både språk, innehåll och kunskapsmål utgår från styrdokument och refereras därtill. Utvärderar gör vi termins eller läsårsvis vissa utvalda delar men där tar det stopp. Efter sommaren då nya planeringar upprättas utgår vi sällan från de erfarenheter som utvärderingar och analyser visar. Varför är det så? Som jag nu tänker handlar det om att det inte finns någon systematik, ingen modell som vi problematiserat, förstått och gjort till vår egen. En modell som kan användas för flera olika ändamål. Det är oerhört många olika områden som ska rulla på och säkerställa utveckling både för individ, grupp och enhet och där måste vi välja vilka områden som i olika perioder ska prioriteras för att bedöma utvecklingsbehoven samt säkerställa likvärdighet och rättssäkerhet för eleverna.

Förutsättningar för ett kontinuerligt, aktivt systematiskt kvalitetsarbete innebär för mig, och jag får stöd i skriften, att det finns:

- En tydlig ledning som informerar, ställer krav, ger förutsättningar och kräver ansvar från sin personal.

- Rutiner som underlättar arbetet med dokumentationsmallar för mötesprotokoll, pedagogiska kollegiala samtal med forskningsanknytning samt utvärderingsverktyg med tydligt koppling mellan planering, genomförande, uppföljning och analys där det cirkulära förfaringsarbetet är tydligt. ”Se till att planeringen av utbildningen utgår från analysen av måluppfyllelsen och de utvecklingsområden som ska prioriteras på respektive nivå (Systematiskt kvalitetsarbete- för skolväsende s.35).

- Arbetslagsmöten med tydlig samtals struktur dit alla kommer väl förberedda på innehåll, med samtalsledare och dokumentatör och tydligt namngivna protokoll ska vara tillgängligt på en för alla välkänd plats.

”Systematiskt och kontinuerligt innebär att arbetet ska bedrivas strukturerat och uthålligt med fokus på en långsiktig utveckling” (a.a. s.12).

På vår skola bedrivs ett utvecklingsarbete om delaktighet och inflytande. Det har varit svårt att få igång ett engagemang trots att alla valt att delta. I skriften kan jag se några förutsättningar till ett framgångsrikt utvecklingsarbete vilka vi delvis förbisett.

”Beslutet behöver fattas utifrån enhetens gemensamma analys och bedömning av vad som ska utvecklas under t.ex. det närmaste året men även sett över en längre tidsperiod. På så sätt blir behoven väl förankrade i organisationen och möjligheterna ökar för utvecklingsarbetet att bli en del av det dagliga arbetet ”(s.34). Det jag nu tänker att trots att alla var positiva till utvecklingsarbetet då vi blev tillfrågade, så hade vi inte gemensamt genom analys av verksamheten kommit fram till detta område, det presenterades utifrån resultat av en kommunenkät som vi bättre kunnat bearbeta för att göra valet mer vårt eget.

“Rektorn behöver därför ha en dialog med personalen om vad enhetens insatser ska leda till och om vad som är realistiskt att uppnå̊ […] För att utvecklingsarbetet ska få effekt måste personalen se det som en integrerad del av det dagliga arbetet” (s.34).

Genom att mer grundläggande förbereda inför utvecklingsarbetet hade det kanske inte tagit så lång tid innan alla kände sig delaktiga och mer insåg värdet i uppgifter, litteratur och samtal. Nu, ett halvår in i arbetet växer förståelse och engagemang och vi inser mer och mer betydelsen av dokumentationens och de kollegiala samtalens betydelse för analys och progression.

Den svårfångade reflektionen

Mitt sätt att förstå betydelsen av att reflektera över dokumentation är att jag får en uppfattning om hur det som planerats tagits emot, blivit förstått eller tolkats så att ett fortsatt arbete sker utifrån elevernas förutsättningar och intressen. Reflektionen skapar förståelse för mitt eget och andra människors sätt att tänka. Thomas Koppfelt skriver att en av grundbetydelserna i begreppet reflektera är att begrunda. 

Det jag ser i dokumentationen grundar för det som i nästa  fas ska göras möjligt att kvalitativt begrunda (s.170).

Mycket av den vardagliga reflektionen sker i stunden, i mötet med elevers kommentarer, alster eller uttryck. Den djupare reflektionen, när jag djupare funderar över vad som kan ses i dokumentationen, sker oftast i enskildhet och blir på så vis relativt oproblematiserad. Det är mina tolkningar som görs synliga och min förståelse som kommer i fokus. I arbetslaget blir det tydligt att med fler ögon ser vi olika saker på olika sätt och mer kan tolkas in i dokumentationen, fler möjligheter öppnar sig vid fortsatt planering och utmaningarna blir mer omfattande. Då kan vi tillsammans få syn på det som först inte var uppenbart. I samtalet förs resonemanget framåt och fördjupar eller breddar det. ”En vital del av reflektionsprocessen som lärprocess syftar till att sammanföra element som inte omedelbart visar sig tillsammans” (s.117).

Som jag ser det finns det många fördelar med att, förutom i skrift och tankar, använda sig av olika media vid reflektion. Tomas Koppfelt menar att man ska ge sig på bilden, avgränsa och fokusera, få ut något av den, ta tillbaka detta till sig själv, tänka/känna kring och med det som ”plockats ut” och sedan återföra (reflektera) denna bearbetning till bilden osv. (s.110).

Ett sätt att djupare reflektera över dokumentationen är att studera samma sak vid upprepade tillfällen. Ett exempel: Vår skola arbetar med ett utvecklingsarbete om elevinflytande och delaktighet. Efter ett halvår gjorde vi en film där elever beskrev hur de förstod begreppen och hur de kom till uttryck i verksamheten. Då filmen visades första gången var det främst en feel good upplevelse med igenkännande leenden. Men för varje gång jag ser filmen hör jag nya saker och jag funderar på vad eleverna säger egentligen. Är det det jag förväntade mig, det jag hade för avsikt att förmedla i undervisningen? Varför? Varför inte? Hur kan arbetet fortskrida för djupare förståelse och aktivitet?

”Ett centralt syfte med reflektion är att utveckla sin kompetens ur sin
egen vardag och börja förstå varför man handlar som man gör. Den nya
läroplanen betonar vikten av att vår syn på barnet utvecklas mot att se det
kompetenta och nyfikna barnet, som är i stånd att aktivt konstruera sin
kunskap. http://studerar.wordpress.com/ordlista/vad-ar-reflektion/(140924)

Mina tankar om pedagogisk dokumentation 3

Så här ser jag i stort på mig själv som pedagog idag även om mitt arbete utgår från elevernas önskan om vad de vill lära i skolan:

"Den konstruktivistiska pedagogen har ett önskvärt och bestämt kunskapsinnehåll och kunskapsmål i sikte när hen sätter igång ett lärande projekt med barnen och dokumenterar de individuella barnens tankekonstruktioner för att veta var de befinner sig, för att därefter kunna fatta beslut om hur hen behöver utmana dem vidare i relation till deras kunskapsnivå" (Lenz Taguchi s. 95).   

Jag funderar över när och i vilka sammanhang dokumentationen kan/bör utvecklas till ett konstruktionistiskt förhållningssätt, vilket innebär att man inte bara är intresserad av att dokumentera vilken vardagsförståelse barnen har , utan man är också intresserad av att barnen ska få gå vidare och formulera egna problemställningar att utforska. Boken är full av förklaringar av vad pedagogisk dokumentation är och kan vara, detta jobbar min hjärna just nu med genom att reflektera kring begreppet i min egen praktik.