Mina tankar om pedagogisk dokumentation 2

När jag nu läser min nuvarande förståelse av pedagogiska dokumentation i förra inlägget ser jag att det helt utgår från mig själv. I inlägget saknar jag det jag tänker om elevernas del i dokumentationen, dvs att göra deras tankar, känslor och lärande synligt så att även deras förståelse ligger till grund för den fortsatta planeringen. Lenz Taguchi m.fl (2013) menar att "pedagogisk dokumentation inte endast kommit att handla om att synligöra barns kompetenser och kunskaper för vuxna, utan framförallt för att barnen tillsammans med varandra och vuxna på ett rutinmässigt sätt kan ingå i praktiker där de förstår sig själva som aktiva och meningsfulla medskapare av sin egen och andras kunskap om världen".  Jag upplever att pedagogisk dokumentation är ett förhållningssätt som löper som en röd tråd genom verksamheten i ömsesidig kommunikation mellan mig, kollegor och elever.

Skolinspektionen har konstaterat att stora mängder dokumentation samlas in, men det är svårt att analysera det och dra lärdom av det. Precis så är även min upplevelse och jag har förhoppning av att denna kurs ska hjälpa mig att se och utveckla hur jag kan bli bättre på detta. Det finns hos mig, liksom hos många pedagoger, en stark önskan att arbeta mer intensivt och på allvar med barns delaktighet och inflytande. Detta menar Hillevi Lenz Taguchi att pedagogisk dokumentation möjliggör ( Lenz Taguchi 6:2013). Det är för mig viktigt att utgå från elevernas tankar och förståelse om skolan så att de känner sig delaktiga i det vi gör. Om jag förstår Lenz Taguchi rätt betyder det att jag värnar barnperspektivet.  I praktiken betyder det att eleverna i samtal med mig berättar vad de vill lära sig, vilka förväntningar de har på året i förskoleklass. Utifrån deras svar och Lgr 11 skapar jag en grovplanering som efterhand bryts ner i tematiska ämnesområden. I fortlöpande samtal med eleverna reflekterar vi över det vi gör och vad de utvecklar för kunskaper men jag är dålig på att dokumentera det, barnen har sina porfolios som visar en del av den utveckling eleverna kan se, men jag har min dokumentation ostrukturerat endast i huvudet och i olika pärmar och mappar. 
Lenz Taguchi menar att dokumentationen blir pedagogisk eftersom den får konsekvenser för vårt fortsatta arbete (s. 13). I hennes resonemang är vår dokumentation i så fall pedagogisk eftersom samtalen och reflektionen med barnen om deras arbeten stärker deras självkänsla och är framåtsyftande. Men jag upplever att jag behöver ett verktyg där jag kan dokumentera för att utveckla min undervisning över tid utifrån de erfarenheter jag dagligen gör och hör.
Det skulle vara spännande att höra någon annan berätta för mig vilken barnsyn jag har utifrån den dokumentation jag redovisar, är det den jag själv upplever att jag representerar?