onsdag 24 september 2014

Den svårfångade reflektionen


Mitt sätt att förstå betydelsen av att reflektera över dokumentation är att jag får en uppfattning om hur det som planerats tagits emot, blivit förstått eller tolkats så att ett fortsatt arbete sker utifrån elevernas förutsättningar och intressen. Reflektionen skapar förståelse för mitt eget och andra människors sätt att tänka. Thomas Koppfelt skriver att en av grundbetydelserna i begreppet reflektera är att begrunda. 
Det jag ser i dokumentationen grundar för det som i nästa  fas ska göras möjligt att kvalitativt begrunda (s.170).
Mycket av den vardagliga reflektionen sker i stunden, i mötet med elevers kommentarer, alster eller uttryck. Den djupare reflektionen, när jag djupare funderar över vad som kan ses i dokumentationen, sker oftast i enskildhet och blir på så vis relativt oproblematiserad. Det är mina tolkningar som görs synliga och min förståelse som kommer i fokus. I arbetslaget blir det tydligt att med fler ögon ser vi olika saker på olika sätt och mer kan tolkas in i dokumentationen, fler möjligheter öppnar sig vid fortsatt planering och utmaningarna blir mer omfattande. Då kan vi tillsammans få syn på det som först inte var uppenbart. I samtalet förs resonemanget framåt och fördjupar eller breddar det. ”En vital del av reflektionsprocessen som lärprocess syftar till att sammanföra element som inte omedelbart visar sig tillsammans” (s.117).
Som jag ser det finns det många fördelar med att, förutom i skrift och tankar, använda sig av olika media vid reflektion. Tomas Koppfelt menar att man ska ge sig på bilden, avgränsa och fokusera, få ut något av den, ta tillbaka detta till sig själv, tänka/känna kring och med det som ”plockats ut” och sedan återföra (reflektera) denna bearbetning till bilden osv. (s.110).
Ett sätt att djupare reflektera över dokumentationen är att studera samma sak vid upprepade tillfällen. Ett exempel: Vår skola arbetar med ett utvecklingsarbete om elevinflytande och delaktighet. Efter ett halvår gjorde vi en film där elever beskrev hur de förstod begreppen och hur de kom till uttryck i verksamheten. Då filmen visades första gången var det främst en feel good upplevelse med igenkännande leenden. Men för varje gång jag ser filmen hör jag nya saker och jag funderar på vad eleverna säger egentligen. Är det det jag förväntade mig, det jag hade för avsikt att förmedla i undervisningen? Varför? Varför inte? Hur kan arbetet fortskrida för djupare förståelse och aktivitet?

”Ett centralt syfte med reflektion är att utveckla sin kompetens ur sin
egen vardag och börja förstå varför man handlar som man gör. Den nya
läroplanen betonar vikten av att vår syn på barnet utvecklas mot att se det
kompetenta och nyfikna barnet, som är i stånd att aktivt konstruera sin
kunskap. http://studerar.wordpress.com/ordlista/vad-ar-reflektion/(140924)

2 kommentarer:

  1. Agneta, väldigt intressant att läsa hur du reflekterar under tiden du läser litteraturen. Jag ser också att kursen får dig att gå tillbaka till praktiken och pröva nytt. Funderar på om jag också gjord det? Tycker du att du fått bättre förståelse av hur din egen barnsyn ser ut? Har den förändrats sedan vi började i augusti?

    SvaraRadera
  2. Tack, för att läser och kommenterar. Jag upplever att utbildning gör mig mer reflekterande, jag blir ställd inför mitt eget görande i läsandet av litteratur. Min barnsyn speglar en mycket stor tilltro till det kompetenta barnet men även en tilltagande övertygelse om att mina krav/ förväntningar (individ anpassade) sporrar eleverna att ta ett större ansvar för sitt eget lärande vilket genererar mer kunskap såväl ämnesmässigt som värdemässigt. Hur jag kan utmana eleverna och hjälpa dem hitta motivation där den är svag brottas jag med varje dag med varje individ. Jag vill se deras ögon glittra nyfiket, stolt och intresserat.

    SvaraRadera